Livet är så märkligt

Igår var familjen på gudstjänst och precis när jag hade tagit nattvarden och satt mig ner skulle en tjej i min skola gå fram. Jag känner henne inte alls, hon är ett par år äldre och väldigt tystlåten. Hon har ett gångfel, hennes båda ben är liksom vridna inåt på något vis, hon är jättesöt och så men hon blir alltid retad av de andra tjejerna bara för att hon går konstigt. De andra tjejerna började fnissa när hon gick stapplande fram. Det var så taskigt att jag sprang ut. De andra i min familj märkte ingenting alls fast jag berättade vad som hade hänt. De tyckte att jag överreagerade och att flickor i den åldern är sådär. Hur kan de håna Jesus sista måltid på det där viset, han led på korset för vår skull! Jag kände att jag bara ville dö, försvinna bort från denna sjuka värld. Jag önskar att jag kunde slippa vara människa, jag önskar att jag kunde slippa all ondska.
/Cecilia