My heart is not a trashcan

Hej bloggen. Jag svävar på molnen. Jag flyger över staden. Jag har hittat the one- Kevin heter han. Han kör sopbilen och vi ses två gånger i veckan. En tidig morgon när mamma och pappa fortfarande sover ska han hämta mig och jag ska smyga in framsätet med honom och vi ska köra bort härifrån för alltid. Vi ska köra över gränsen och vidare och vidare och jag ska mata honom med vindruvor och chips för han måste köra hela tiden så dom inte kommer ifatt oss. Jag började lämna små lappar till honom, men häromdagen lyckades jag rita ett hjärta på soptunnan, han kommer veta att det är från mig, han ser verkligen in i mig. Jag håller på med en dikt till honom, han ska få den när jag är färdig. Så här långt har jag kommit;

My heart is not a trashcan
and my love is not dirt
For me you are the only man
someday I´ll wear that white skirt (jag e lite osäker på denna biten- jag vill ju inte gifta mig liksom!)
and we´ll run away together 
in your big green truck... 

/Lux