Hur svårt ska det vara att leva? Det känns som om jag är fast i min egen kropp, det känns som att den inte hör ihop med mig, den jag verkligen är. Jag önskar bara att jag kunde få prata med någon som förstår mig, men det är ingen idé, alla tycker ändå att jag är konstig och ingen gillar mig riktigt för den jag är på insidan. Jag undrar hur världen ser ut där ute, den verkliga världen. Jag undrar när jag ska få börja leva på riktigt.
Jag kan minnas gamla tider då jag var ett litet barn och att jag förväntades att skratta åt vissa saker fast jag egentligen bara ville gråta rakt ut. Men jag skrattade och kände mig som en hård plastdocka med uppspärrade ögon som bara har kommit till världen mot sin egen vilja.
/Cecilia
