onsdag 20 april 2011

Som hallonsaft

Det känns som att hjärtat har fastnat lite, klibbat fast och torkat lite inuti bröstet. Cecilia är fortfarande kvar på sjukhuset och hennes armar är inbakade i bandage. Mary sa åt Lux och mej att gå in på vårt rum igen men vi bara stod där, som om någon trollat med en trollstav och kastat en förbannelse på oss så att vi aldrig mer skulle kunna röra oss och som att våra hjärtan aldrig mer skulle vara ljusröda och lena utan vinröda och skrovliga och lite kantstötta.

Det var så blött när de två gubbarna bar ut henne ur badrummet. Jag var rädd att jag skulle råka kliva i det rosa vattnet för jag tänkte att om jag gjorde det kanske jag också skulle göra som hon gjorde utan att jag vill. Jag tänkte att det är nu hon försvinner och aldrig mer kommer komma tillbaka´, men mamma har sagt att hon får komma hem igen snart.

Jag fick ligga hos Lux i hennes säng på natten. Mary sov inte. Det såg jag när jag vaknade på natten och skulle gå och kissa. Hon satt och bara tittade på oss som om... som om hon var rädd att vi skulle vara borta när hon vaknade.

Jag har bäddat Cecilias säng jättefint så att hon kan ligga där och vila när hon kommer hem igen. Jag har fått lov av mamma att baka en tårta också som vi ska äta för att fira. Lite konstigt tycker jag, att man ska fira... fira vadå egentligen?

Kommer hon inte bli som vanligt nu? Kanske kommer vi få hem en annan Cecilia? Då får hon ta ett annat rum i så fall. Jag vill inte ha någon annan än min lillasyster tillbaka. Jag vill att allt ska vara som vanligt. Fast det kommer det ju inte vara. Det kan det inte vara när det har hänt något sånt här.

Vi tvättade badkaret efter att dom hade åkt iväg med henne i bilen. Det var precis som att någon hade blandat hur mycket hallonsaft som helst däri. Mary var knäpptyst hela tiden och knep ihop läpparna jättehårt. Lux grät så att det lät `plupp... plupp... plupp´ när dropparna träffade ytan på vattnet med Cecilias blod som slingrade sig ner i avloppet. Jag rengjorde golvbrunnen och hittade en stor hårtuss som såg ut som något konstigt djur och det luktade jättejätteäckligt. Då tänkte jag att `tänk om Cecilia hade åkt ner i avloppet som en liten silverfisk och inte stannat kvar, då hade vi inte kunnat rädda henne´, tur att proppen var i i alla fall.

Nu orkar jag inte vara vaken längre, alla sover (till och med Mary) och nu ska jag också göra det. Jag vill tänka på något annat en stund innan sömnen kommer. Mamma sade att jag skulle få ha maräng på tårtan, det ska jag tänka på. Jag ska tänka på hur jag ska göra tårtan så att det ska bli fin :)

Gode Gode Gud, jag gör vad som helst nu eller när som helst resten av mitt liv bara du låter Cecilia leva. Amen.

God natt Mary, god natt Lux, god natt Cecilia <3 <3 <3